Är det du ser på bilden en 500 år gammal labyrint eller är det stenar som lagts ut av uttråkade 11- åringar? Platsen är ön Måkholmen i Bohuslän, fotot är taget av Kerstin Olson, Bohusläns museum.

På platsen finns en informationsskylt uppsatt av Länsmuséet. Rubriken lyder ” En mystisk och skör fornlämning”. Det finns en utredande text som beskriver labyrinterna. Att sådana stenlabyrinter finns över hela Europa – ja det är klarlagt, utmärkt och dokumenterat. Mer kända och liknande fornlämningar finner du i hela Skandinavien men även t ex på Kreta för att ta ett sydligare exempel.

Forskare tror att platserna har använts för både ritualer och tillbedjan i hopp om att fisket ska få stor utdelning. Ingen vet förstås med säkerhet. Men i historia kan man inte alltid veta med säkerhet, det handlar ofta om sannolikheter.

Nu kan ju den här historien bli lite komisk. I informationen skrivs att man ska gå försiktigt och absolut inte flytta några stenar eftersom denna fornlämning kan vara uppemot 500 år gammal. Platsen har haft mycket stor betydelse för de som levt och arbetat här. Bra! Vi ska vara försiktiga med våra fornlämningar och vårt kulturarv, ingen tvekan om det.

Men – det är sannolikt inte en fornlämning som är 500 år gammal. Istället ska vi gå tillbaks till 1974. Två 11- åriga pojkar var uttråkade och hade efter att ha varit på Skansen fick de insipration till att skapa ett mönster med stenar – till en labyrint. Hur kan vi veta det då? Jo Thomas Kalmér, idag vuxen, var en av pojkarna. Han har berättat hur det gick till.

Ta för vana att alltid ställa dig frågorna: När, var, hur och varför. I källkritiken jobbar man också med: 1) Äkthet. 2) Tid. 3) Beroende 4) Tendens.

Vad det fyra punkterna närmare innebär är får du kunskap om i historia B på Hermods.

Oscar I
Karl XV
Oscar I
Gustaf V
Gustaf VI Adolf
Carl XVI Gustaf

Sökning i Google på Kungligt bröllop 2010 ger 2 320 000 resultat. Det sänds 40 timmar i public service om det kungliga bröllopet. Tusentals människor väntas besöka Stockholm under helgen/veckan. En uppskattning är att handeln med prylar relaterade till bröllopet kommer att omsätta 2,5 miljarder kronor. Vill man fira lite lagom kan man ju alltid köpa sig en bröllopsfika på Shell för 27 spänn, då ingår kaffe och en mazarin. Oavsett politisk uppfattning och om man tycker att republik är att föredra framför monarki så tror jag att alla är glada för att ett ungt par är lyckliga och vill gifta sig. När nuvarande kungen och Silvia gifte sig 1976 (också liksom i år ett valår) var det med pompa och ståt. Det året ökade den privata konsumtionen med 4,2%. Under bröllopsveckan räknar man med att enbart bröllopsgästerna kommer att spendera 30 miljoner kronor.

Vi har en konstitutionell monarki i Sverige. Kungen och den blivande drottningen har inget reellt politiskt inflytande vilket var en uppgörelse bland Sveriges politiska partier i den sk ”Torekovsuppgörelsen”, 1971. Kungahuset ska endast ha ceremoniella uppgifter. Så är det också, men även en gästlista kan bli politisk. Bland gästerna finns representanter från många diktaturer: Iran, Libyen, Syrien, Nordkorea, Zimbabwe, Kuba och Sudan.

Man kan ju inte låta bli att undra hur ett kungligt bröllop gick till förr i tiden. Daniel Westling hade såklart aldrig kunnat gifta sig med Victoria. Som ”en man av folket” var det för inte så länge sedan helt omöjligt att gifta in sig i en kungafamilj. Det har av tradition gällt att skilja mellan det kungliga och det vanliga. Å andra sidan är det intressant att konstatera att vi sannolikt inte hade haft Carl XI Gustaf som kung och därmed inte bevittnat något bröllop om inte den franska revolutionen hade ägt rum. Varför då?

Eftersom revolutionen spred sig som ringar på vattnet och skakade om i hela Europa gjorde ju detta det möjligt att tillfråga Jean Baptiste Bernadotte som också var ofrälse (och därmed en tämligen vanlig man) om han kunde tänka sig att ta över tronen i Sverige. Det var med en sann skepsis som Baptiste mottogs hos flera i Sverige.

I dagens ledare i Sds var rubriken ”Tala inte tyst om historien”. Det är värt att uppmärksamma att det idag i Ryssland firas att det är 65 år sedan andra världskriget tog slut. Det blev ett slut på massmördandet som pågick under flera år (1939-1945). Oroande då, tycker jag, att det inför festligheterna i Moskva fanns planer på att sätta upp plakat föreställande Stalin. Stalin är ju personligen skyldig till sanslösa övergrepp och mord. Tvekar du om den saken rekommenderar jag att läsa exempelvis ”Den röde tsaren”, Montefiore. Ett tråkigt exempel på att vi inte gör upp med den mörka sidan av vår historia. Det blir istället en fråga om nationalism och det egna landet historia där Stalin får personifiera Rysslands framgång i meningen att landet blev en stormakt. Skamligt.

Jag har mer än en gång konstaterat att många studerande på grundnivå i historia saknar kunskaper om kommunismens övergrepp och vad kommunismen rent ideologiskt står för. Kunskaperna om förintelsen och nazismen är betydligt bättre. Bra men inte tillräckligt uppenbarligen. Båda Kommunismen och Nazismen var totalitära diktaturer, det är därför bra att vaccinera sig från båda två för sin egen allmänbildning inte minst. Det anges inte specifikt och tydligt i nationellt utställda kursmål i ämnet. Det är svagt. Visst konkretiseras målen av den ansvarstagande läraren, men nog ska det vara obligatoriskt och konkretiserat? Det kan inte vara upp till den enskilde lärarens godtycke eller intresse att behandla detta.

Alla diktatorer har vurmat för historien och odlat sina kunskaper, varför då? Jo, för citera George Orwell som skrev romanen ”1984″ ”Den som kontrollerar det förflutna kontrollerar framtiden. Den som kontrollerar nuet kontrollerar det förflutna”. Romanen gavs ut 1949 och att det handlar om en rädsla för kommunismen går inte att undgå även om handlingen utspelas i Storbritannien. Vid den här tiden var det kallt krig och utvecklingen och framtiden var ytterst oviss.

Det är intressant att se hur Stalinregimen aktivt jobbade för att skapa en känsla av att alla som var emot kommunismen var folkets fiender. Klasskampen och hatet mot kapitalister, präster, storbönder och alla som var ett hot mot det egna partiet stod i fokus. I Sovjetunionen utgick historien från Karl Marx och idén att man kunde se en röd tråd, ett sammanhang, slavsamhälle, feodalsamhälle, industrialism. Helt enkelt en historieskrivning som går ut på att det finns de som äger produktionsmedlen samt de som kan sälja sin arbetskraft. Det är såklart en mycket politisk historieskrivning som driver viljan att belysa vissa saker och utelämna annat. Framförallt ville man ju göra gällande att det var den moraliskt rätta vägen att forma samhället – ett klasslöst samhälle där alla skulle bli vinnare.

Problemet med den materialistiska historieskrivningen var redan under Sovjettiden att den den blev väldigt akademisk och tråkig. Av det skälet valde man att lägga in myter, legender och berättelser där man spelade på temat: ”folkets hjältar”. Lägger man här också till en portion nationalism får man en historisk cocktail som blev Sovjetunionens historieskrivning. Rent intellektuellt fanns det dock problem. Hur skulle man t.ex. förklara att Ryssland efter revolutionen 1917, som var ett fattigt jordbruksland, hoppat över den kapitalistiska fasen för att gå direkt till ”avdelningen” revolution. Marx hade ju menat att det först efter kapitalismens sammanbrott skulle ske att arbetare förenade sig mot kapitalisterna. För att det skulle fungera behövdes historiker som jobbade med ”sminka” och förfina historien så att den passade regimen – partiet. Det blev alltså viktigt att framhäva att kapitalismen var dömd till undergång och att Sovjetunionens folk var bättre än alla andra – inte helt olikt Hitlers beskrivning om det tyska ariska folkets överlägsenhet. Att ryssarna stod emot både Karl XII och Napoleon är exempel på händelser som man lyfte fram för att stärka nationalistiska krafter.

Efter Stalins död 1953 skedde en avstalinisering i Sovjetunionen. Det läget kan gott bestå för mänsklighetens bästa.

Är glamour och skönhetsfixering nytt i historien? Nej inte alls. Från antikens greker och romare till överklassens borgarhem på 1800-talet har det satsats mycket pengar och tid på det yttre och skönhet. Grekiska kvinnor i Aten hade säkert tyckt att Anna var burdus och obildad men hade garanterat tyckt att hon var en mes då det kommer till att ta plats och synas. Anna Ankas skryt om väskor och dyra vanor påminner starkt om ideal i flera andra epoker. Jag tror det lika gärna kunde hämtas från vilken epok som helst faktiskt. Ta t.ex. 1700-talets rokokodamer i Frankrike. De bar små peruker som pudrades med vetemjöl. Till detta hörde starkt sminkade ansikten. Den genomsnittliga årsförbrukningen av puder var 3-5 kilo för att kunna uppträda stilenligt i denna tid. Om vi bortser från peruken får vi kanske en Anna Anka á la 2010.

Säger programmet något om samtiden? Kanske det. Det är lite tidigt att dra några slutsatser om detta, vi talar ju historia här. Men om 50 år har vi kanske en träffsäker analys. Det förutsätter förstås lite starkare krafter än vad Anna och TV3 kan mobilisera för att skriva historia och få historien att göra en kullerbytta. Men bidrar kanske Anka till en fortsatt utveckling till ett mer jämlikt samhälle? Nej inte alls såklart. Spontant tycker jag Schyffert (se nedan) är närmare sanningen. Eller? Anna Anka är en förebild för många: Att ”lyckas”, hur skönt är inte det? Anna är rik, har snygga kläder och är snabb i käften. Måhända vulgär, men vem bryr sig? ”Anna Anka lever ju det liv vi alla vill leva” sa en av kandidaterna i programmet. Anna har blivit mångmiljonär (på egna meriter utan Paul) för att jag och andra ser programmen.

Henrik Schyffert sa i en intervju något i stil med att ”Anna Ankas kvinnosyn får talibanerna att verka liberala”. Glasklar formulering. Nu är det inte Anna Anka som klipper ihop programmet eller som gör det till att bli ”bra TV”, men ändå. Men Anna Anka som kvinnokämpe, nej knappast. Men det har hon ju faktiskt inte utgett sig för att vara heller. Men är inte allt vi gör politik och något att ta ansvar för? Men vem bär ansvaret för ideal som skapas i media? Rimligen är det skaparen av programmet. Eller så är det kanske tittaren? Hade Anna kunnat göra mer nytta med sitt inflytande eller måste man först bli känd och sedan därefter kunna göra verklig nytta?

Min personliga favorit och som märkbart kämpat för kvinnors rätt och frigörelse är Emmeline Pankhurst som var ledare för sufragettrörelsen (sufragett från latinet och betyder för röst vid val), på bilden blir hon arresterad utanför Buckingham Palace år 1914. Hon kämpade för kvinnors rätt att rösta i Storbritannien. De här kvinnorna spelar i olika division såklart. Anna Anka är inte känd för sina intellektuella kamp för de svagas rättigheter. Pankhurst är inte känd för sin utsvävande leverne utan jobbade i Manchester med b.la fattigfrågor. En tid då inte bara rösträtten fanns på dagordningen, fattighus var mycket vanliga i England men också i Europa i stort. En likhet har jag hittat men sedan upphör nog likheterna. Båda använde nämligen sina män som en språngbräda in i karriären: Pankhurst drog nytta av giftermålet med hennes man som var advokat och stödde hennes kamp. Anna Anka (inbillar jag har mig har haft hjälp av Paul Anka och ett par smarta producenter.

Några märkesår i de svenska kvinnornas historia ur en lärobok i historia:

1845 alla kvinnor får samma arvsrätt som män
1858 ogift kvinna myndig
1870 kvinnor får rätt till studentexamen
1883 den första kvinnan avlägger doktorsexamen vid universitetet
1921 allmän och lika rösträtt för män i riksdagsval
1921 gift kvinna blir myndig
1938 preventivmedel släpps fria
1939 förbjudet att avskeda kvinnor på grund av giftermål eller havandeskap
1975 ny abortlag med rätt tillfri abort
1970 jämställdhetslag
1987 sambolagen
1994 pappamånad
2010 Anna Anka söker assistent och blir en stark förebild för unga och moderna kvinnor.

Är det här en bra lista? Hmmm..Läs källkritiskt! Men framförallt – ha en åsikt!

Sverige är det land i Europa där utbildningstiden i historia är kortast. Man behöver ju inte vara mycket till tävlingsmänniska för att känna sig lite dum när vi hamnar på bottenplats i Europa oavsett sammanhang. Det finns såklart olika förklaringar till att ämnets status varierat över tid. Att ansvaret är politiskt är dock glasklart. Skola och utbildning är ett ansvar för Sveriges riksdag. Skolan är kommunaliserad sedan Göran Perssons tid som skolminister. Om kommuner generellt är mogna ansvaret för skolan ska jag inte uttala mig om, men att Skolverkets granskande och maktutövande position bör flyttas fram det är ganska självklart för den som månar om god utbildning för uppväxande generationer.

Givetvis spelar det in att Sverige inte varit i krig på några hundra år som Frankrike, Storbritannien, Italien mfl länder men duger det som förklaring? Ja kanske det, men inte som en god ursäkt till varför italienska barn och ungdomar får bättre utbildning på grundnivå än svenskar. Då är vi inte ens i närheten av vad man man förväntas kunna som barn/ungdom i Sydkorea.

Positiva tecken då? Positivt är att historia blir kärnämne, det är bra. Att skära i ämnet för att lägga huvudfokus på 1900 talet, som är förslaget ligger, kan ju faktiskt kännas både spännande och genomtänkt. Men när man tänkt igenom tanken en gång till så inser man att det är lite grumligt. Jag håller med min gamla föreläsare och nu tämligen erkände historieprofessor Dick Harrison att det är lite vansinnigt. ” Hur ska vi begripa vår nutid om vi inte känner dess rötter”? Det är som att försöka förstå en byggnad utan att gå in i den. För att konkretisera, det är inte möjligt att sätta in dagens demokratisystem i ett sammanhang utan att studera antikens Aten. Det är inte möjligt att greppa vår vetenskapliga utveckling eller vår ekonomiska historia utan att se till antiken och medeltiden. Det blir ingen röd tråd, ingen kronologi och därmed inget sammanhang. Det är illa om vi hamnar där.

Ha en bra arbetsvecka!

I Ryssland hade det redan 1905 blottats brister i tsaren Nikolaj II:s kristallkrona. Landet led ett svårt nederlag mot Japan i det rysk-japanska kriget år 1904-1905. Strejker, demonstrationer och blodiga upplopp fick tsar Nikolaj II att ge med sig – landet fick en folkvald riksdag, Duman. När Ryssland återigen fick problem under det första världskriget fick hans förtroende ytterligare en törn. Ransonering, matbrist och utbred fattigdom var inga smickrande omdömen om Ryssland. Nu utbröt revolter och oroligheter, folket krävde bröd och inflytande. Bolsjevikerna ville göra revolution! Man ville omforma Ryssland till en arbetarstyrd republik – för folkets bästa. Vladimir Lenin behövde nu ikläda sig rollen som revolutionär. Men var var han? Vad skulle han ha på sig? Var skulle han handla sin kläder? Se klippet:
Lenins kostym

Förintelsen är ett samlingsbegrepp för den systematiska utrotningen av judar under andra världskriget. Det är inte så att nazisterna enbart avrättade judar men det unika och skrämmande och det som saknar motstycke i vår historia är att man inriktade sig så målinriktat mot en etnisk grupp. Historiker räknar med att 6 miljoner judar dödades och att hälften av denna sanslösa siffra med människor (!) gasades ihjäl.

Ett av de starkaste bevisen för att förintelsen ägt rum är givtevis de ögonvittnen som fortfarande lever. Offrens historier är gripande och oftast samstämmiga. Ett problem är att det snart inte är så många kvar i livet som kan berätta vad de har upplevt. När jag undervisade i historia på komvux ville jag vid ett tillfälle ge studerande mer än bara mina ord av vad förintelsen innebar så jag bjöd in Hanka som var överlevande från ett koncentrationsläger i Tyskland och som vigt delar en del av sitt liv till att berätta om det hon var med om. Jag hämtade upp henne en solig morgon i min ruskigt gamla men välvårdade Volvo och vi åkte ett par mil tillsammans till mitt Komvux. Hanka var en fantastisk historieberättare och jag tog in extra stolar för att alla skulle få plats. Hon berättade om hur många av hennes vänner dog och om bödlarna och om hur det är att överleva när andra dog och om kärleken och om livets förgänglighet. Ändå är det starkast minnet den fråga hon ställde i bilen på vägen hem. Hur mår du Magnus?

Historierevisionism är inte så ovanligt som man kanske kan tro. Förintelseförnekarna kan vara ganska övertygande och revisionisternas taktik är ofta att visa på enstaka felaktigheter i informationen kring förintelsen. Med enstaka felaktiga beskrivningar av t ex hur judar mördades i förintelselägren (det finns sådana i läroböcker i historia) så kan då revisionisterna hävda att om det finns en felaktighet så måste man kunna ifrågasätta helheten också. Det är därför det är synnerligen viktigt att forskningen fortgår och att det inte slarvas med läromedlen i historia. Det farliga med en del revisionister är att de är ruskigt övertygande genom att de begrundar fakta och sedan förvränger det i eget syfte. Döm själv på www.levandehistoria.com

Jag besökte Auschwitz-Birkenaulägren med en skolklass för många år sedan och det var en omtumlande upplevelse för både mig, mina kolleger och eleverna och givetvis en studie i hur grymt man behandlade lägerfångarna. Det var på många sätt en märklig upplevelse eftersom det var så vackert väder och varmt. Att gå på rundtur med en guide på det ganska natursköna området (om man bortser från barackerna) var nästan lite overkligt.

Jag tror det är en nyttig erfarenhet och viktig kunskap att besöka ett koncentrationsläger, men jag tror också att det är viktigt att sätta in ondskan i ett sammanhang. Det är viktigt att förklara hur det ofattbara kunde hände men det är inte detsamma som att försvara, vilket är viktigt att poängtera.

Antisemitismen och rasbiologin har en lång historia vilket studeras i både A och B kurs i historia. Att Sverige var först i världen med ett rasbiologiskt institut i Uppsala ibörjan av 1920 talet har jag hittills inte läst i någon grundkurs i ämnet historia – vilket är dåligt enligt min mening. Det är enbart genom kunskap om den egna individens och det egna landets mörka sidor som man kan få vettiga förklaringar till hur det ofattbara kunde ske. Forum för levande historia har länge arbetat med information och upplysningen om förintelsen. Forum för levande historia och skolor jobbar inte bara med att belysa ondskefulla händelser i historien, det har ett värde men är inte tillräckligt. Man måste också problematisera ondska – när man når insikten att de allra flesta av oss under pressade och extrema situationer skulle kunna begå vidrigheter – ja då blir det inte vi och dem, historia och nutid, det blir ett ställningstagande för alla människor. Då blir inte det onda enbart nazister då världen var ”svartvit” utan ett faktum här och nu, som jag skrev i ett tidigare blogginlägg.

Det är klurigt att göra studiebesök med distansstuderande, men det finns en bra webbsida som man kan besöka: http://en.auschwitz.org.pl/m/

Säkert bygger en del av vår vilja i att delta i sociala nätverk såsom Facebook och MySpace på vår vilja att betyda något för andra och att vara någon - inget fel i det.  Men är det nytt i historien? I Antikens Aten var medborgarnas forum en form av Facebook om dock i en annan tappning. Medborgarna i antikens Aten kunde verkligen konsten att nätverka. Vid en sökning i Google får jag 2 990 000 träffar på Anna Anka. På Sokrates får jag 663 000 träffar. Inte illa för Sokrates som ändå som har varit död i ca 2400 år.

Sokrates hade en trubbig näsa och betraktades som ful, något som inte var kul i antikens grekland eftersom den tiden var minst lika utseendefixerad som dagens samhälle. Anna Anka däremot är väl för många sinnebilden av en lyckad människa, ung och vacker och dessutom rik. Jag skulle ändå sätta en slant på att fru Anka och Sokrates hade gemensamma drivkrafter – viljan att provocera. (Osäker på producentens roll i Hollywoodfruar. Kanske – Gud/Zeus förbjude är det  han/hon som egentligen är hjärnan i det hela)

Sokrates är en av de mest kända personerna i historien, utan att han egentligen har skrivit en enda rad. Hur tusan gick det till? Det vi vet om Sokrates är byggt på andrahandskällor. Primärt är det Platons skrifter som ger oss bilden av Sokrates. Vem var han då egentligen, enligt Platon?

 Ja, Sokrates var en tänkare, men också en utmärkt pedagog och provokatör. Till detta kan tilläggas att han ägde en stor portion humor. Sokrates levde farligt när han gick runt på gator och torg och provocerade människor. Antikens Aten och det politiska livet var som bekant endast förbehållet en elit som kallades medborgare, andra var inte delaktiga i retorik och politik – det som kallas demokrati vid den här tiden. Kvinnor, slavar, barn och invandrare stod utanför samhället.

Sokrates ville alltid dra saker till sin spets, han ställde frågor till människor, ifrågasatte människors åsikter och idéer. Att inför åhörare få sin åsikt söndertrasad av Sokrates var säkert inte trevligt – rentav förödmjukande. Ett sådant handlande är nu, liksom då, i bästa fall förknippat med ogillande och i sämsta fall förknippat med dödsfara. Vilket jäkla sätt kanske du invänder, det kan väl inte finnas någon mening med att förminska och trakassera människor? Men till saken hör att Sokrates aldrig såg sig själv som en person som kunde lära ut eller förbättra människor, han menade snarare att han genom att ställa smarta frågor kunde hjälpa människor till att ”stanna upp och tänka till”.  Sokrates uppfattade sig alltså inte själv som särskilt vis eller bättre än andra. Hans samtalsteknik var som en ”barnmorskekonst” – han förlöste människor helt enkelt. Nog får åtminstone jag en tankeställare av program med Anna Anka. Så kanske är Anka lite av en förlösare för folks tankar och självständighet – heja Anna (eller programidémakaren)

För Sokrates var själen och dygden det viktigaste. (dygd: ett moraliskt eftertraktat karaktärsdrag). Anna Anka med Hollywood, berömmelse, rikedom och det goda livet kan aldrig skänka lycka om du skulle fråga Sokrates. Varför inte det då? Jo för att rikedom, social status och prylar inte kan göra dig immun mot olyckor i livet. Allt det där kan du förlora vilket därför inte ger någon bestående tillfredsställelse. Sokrates trodde på själens odödlighet men också på att den här livsprincipen faktiskt kunde skänka lycka i jordelivet. Att prioritera rätt är inte alltid så enkelt.

Sokrates hade möjligen trubbig näsa och var långtifrån Hollywoodlivets glamour. Fåfänga var definitivt en del av antikens grekland, det var viktigt med balans, både kropp och själ skulle harmoniera för att det skulle bli optimalt. Slående i dag är att kropp värderas högre än själ. Det finns en vacker passage i dialogen Gästabudet där Alkibiades (en stor atensk politiker) beskriver Sokrates ord som flöjtmusik som får tårarna att trilla. Ett geni som har en inre skönhet som är bländande. Godheten segrar alltid till slut är andemeningen.

Sokrates efterlämnade inget åt eftervärlden i meningen en klok bok eller så, men det gör knappast Anna Anka heller så här långt i alla fall. Sokrates blev anklagad av Aten för att förleda ungdomen och fick straffet att tömma en bägare vin med gift i. Anna Anka dricker säkert vin men inte med gift i, att hon förleder många unga – det är jag säker på att hon gör- Likhet helt klart.

Lika som bär – ja inte vet jag. Det är kanske att dra saken lite långt men några saker är det allt intressant att fundera över i den tid vi lever i idag kontra andra ideal som gällt i andra tider – exempelvis i antikens Aten. För egen del gillar jag mest Anna Anka och parodi. Arbetsdagen blev så mycket roligare med det här klippet:

Tog historien slut 1989 efter Berlinmurens fall? Nej säger kanske du, min lärobok tar upp kriget på Balkan i forna Jugoslavien och mycket annat efter Berlinmurens fall. Bra reflektion i så fall! Ingen kan väl påstå att historien tar slut? Varje dag blir ju för oss alla historia imorgon eller hur? En som på allvar förde fram tesen att historien är slut var den amerikanske professorn Francis Fukuyama (f.1945) i boken ”The end of history and the last man”.

Vad menar han med det då? Jo, Fukuyama gör gällande att då Berlinmuren föll och det kalla kriget tog slut når vi helt enkelt slutpunkten i vår historia. Men nu kanske du har fler frågor än svar….Om vi har ett linjärt synsätt på tiden och historien (vilket vi ju har i västvärlden till skillnad från i t ex Indien) ja då måste det väl också finnas en början? Ja just precis, menar Fukuyama, historien har en början precis där du startar läsa i din bok. Poängen är att historien ska ses som en process där vi startar i ett utvecklingsstadium för att sedan sträva mot det samhälle vi lever i idag. Så vad är det då med dagens värld (1989) som gör vår tid så unik så att det skulle vara slutfasen i historien?

Jo vi har aldrig haft så många demokratier, marknadsekonomin har vunnit över planekonomin och kommunismen är död menar Fukuyama. Men vänta lite nu…. Det finns ju flera diktaturer kvar, svält och elände? Jovisst är det så, men det är bara tillfälligt då den stora fåran av världens stater redan har styrt in på frihetens väg är det övriga bara undantag som kommer att åtgärdas och rättas in i ledet. Fukuyama menar förstås inte att alla samhällen ser likadana ut men att de grundläggande värderingarna kring demokrati och liberalism är här för att stanna. Vad tror du?

Vill du få en motvikt till Francis Fukuyama kan du läsa lite i wikipedia om Samuel P Huntington och hans ”The clash of civilization?” Eller varför inte gå direkt till Harvards webbsida om det är dit du ska efter studier på Hermods. http://www.gov.harvard.edu/faculty/shuntington/ Nå vad består då Huntingtons invändning i? Kort uttryckt: Historien är inte slut. Att vi inte lever i den bästa av världar och att det inte kommer att bli nån slags ”drömliberalt-demokratiskt hela världen mys”, det är för drastiskt. Den idén bygger på en förhastad föreställning om att vi i västvärlden är normen för all civilisation enligt Huntington.

Vidare menar Huntington att det finns en polarisering mellan västvärlden och den muslimska världen. Dessutom är kanske Asien med Kina i spetsen på framfart på ett sätt som är svårt att överblicka idag.

Vill du hitta någon som ger en känga åt båda dessa teorier, ja då kan kolla det här korta klippet av föreläsning på samma tema, en annan auktoritet i ämnet helt enkelt, Edward Said. (och helt ärligt förhåll dig sunt skeptisk till allt du läser och hör…..jag tror du greppar det nu. Vill du ha riktig överkurs kan du ju fundera över politiska värderingar i dessa teorier.)

Avslutningvis hoppas jag för egen del att det inte blir som jag läste i en krönika med Herman Lindqvist (journalist och historieberättare) för ett par år sedan: nämligen att Europa kommer att förvandlas till ett stort museum för turistande kineser som kan gå runt och titta på hur man levde i den gamla världen…..

Ha en bra fortsättning på din arbetsvecka! (och glöm inte, den som äger sin historia är mindre lättlurad)