Jag förmodar att du svarar nej på frågan i rubriken. Ändå finns det fortfarande människor som tycker att gatubilden skulle lysas upp av färgglada propagandabilder på Stalin.
I dagens ledare i Sds var rubriken “Tala inte tyst om historien”. Det är värt att uppmärksamma att det idag i Ryssland firas att det är 65 år sedan andra världskriget tog slut. Det blev ett slut på massmördandet som pågick under flera år (1939-1945). Oroande då, tycker jag, att det inför festligheterna i Moskva fanns planer på att sätta upp plakat föreställande Stalin. Stalin är ju personligen skyldig till sanslösa övergrepp och mord. Tvekar du om den saken rekommenderar jag att läsa exempelvis “Den röde tsaren”, Montefiore. Ett tråkigt exempel på att vi inte gör upp med den mörka sidan av vår historia. Det blir istället en fråga om nationalism och det egna landet historia där Stalin får personifiera Rysslands framgång i meningen att landet blev en stormakt. Skamligt.
Jag har mer än en gång konstaterat att många studerande på grundnivå i historia saknar kunskaper om kommunismens övergrepp och vad kommunismen rent ideologiskt står för. Kunskaperna om förintelsen och nazismen är betydligt bättre. Bra men inte tillräckligt uppenbarligen. Båda Kommunismen och Nazismen var totalitära diktaturer, det är därför bra att vaccinera sig från båda två för sin egen allmänbildning inte minst. Det anges inte specifikt och tydligt i nationellt utställda kursmål i ämnet. Det är svagt. Visst konkretiseras målen av den ansvarstagande läraren, men nog ska det vara obligatoriskt och konkretiserat? Det kan inte vara upp till den enskilde lärarens godtycke eller intresse att behandla detta.
Alla diktatorer har vurmat för historien och odlat sina kunskaper, varför då? Jo, för citera George Orwell som skrev romanen “1984″ “Den som kontrollerar det förflutna kontrollerar framtiden. Den som kontrollerar nuet kontrollerar det förflutna”. Romanen gavs ut 1949 och att det handlar om en rädsla för kommunismen går inte att undgå även om handlingen utspelas i Storbritannien. Vid den här tiden var det kallt krig och utvecklingen och framtiden var ytterst oviss.
Det är intressant att se hur Stalinregimen aktivt jobbade för att skapa en känsla av att alla som var emot kommunismen var folkets fiender. Klasskampen och hatet mot kapitalister, präster, storbönder och alla som var ett hot mot det egna partiet stod i fokus. I Sovjetunionen utgick historien från Karl Marx och idén att man kunde se en röd tråd, ett sammanhang, slavsamhälle, feodalsamhälle, industrialism. Helt enkelt en historieskrivning som går ut på att det finns de som äger produktionsmedlen samt de som kan sälja sin arbetskraft. Det är såklart en mycket politisk historieskrivning som driver viljan att belysa vissa saker och utelämna annat. Framförallt ville man ju göra gällande att det var den moraliskt rätta vägen att forma samhället – ett klasslöst samhälle där alla skulle bli vinnare.
Problemet med den materialistiska historieskrivningen var redan under Sovjettiden att den den blev väldigt akademisk och tråkig. Av det skälet valde man att lägga in myter, legender och berättelser där man spelade på temat: “folkets hjältar”. Lägger man här också till en portion nationalism får man en historisk cocktail som blev Sovjetunionens historieskrivning. Rent intellektuellt fanns det dock problem. Hur skulle man t.ex. förklara att Ryssland efter revolutionen 1917, som var ett fattigt jordbruksland, hoppat över den kapitalistiska fasen för att gå direkt till “avdelningen” revolution. Marx hade ju menat att det först efter kapitalismens sammanbrott skulle ske att arbetare förenade sig mot kapitalisterna. För att det skulle fungera behövdes historiker som jobbade med “sminka” och förfina historien så att den passade regimen – partiet. Det blev alltså viktigt att framhäva att kapitalismen var dömd till undergång och att Sovjetunionens folk var bättre än alla andra – inte helt olikt Hitlers beskrivning om det tyska ariska folkets överlägsenhet. Att ryssarna stod emot både Karl XII och Napoleon är exempel på händelser som man lyfte fram för att stärka nationalistiska krafter.
Efter Stalins död 1953 skedde en avstalinisering i Sovjetunionen. Det läget kan gott bestå för mänsklighetens bästa.
Väldigt intressant angående Stalin och det arv han har lämnat efter sig, jag vet innte om jag är helt fel ute nu, men kan det inte vara så att Stalin och den bild han försökte skapa av Sovjetunionen även fick bli en symbol för motståndet mot väst? Den synen på dagens Ryssland kanske har förändrats med åren, men i viss mån lever den väl kvar, som en alternativ makt i världen till västvärlden och USA? Jag tror att det är svårt att på allvar förändra historiesynen utan att det finns en genuin vilja hos de styrande att göra upp med sitt förflutna, skulle man göra det skulle kanske bilden av Ryssland och de val man tagit fram till och med nu även behöva en och annan förklaring, den missförstådda och den alternativa supermakten skulle kanske ställas i en annan dager, vad vet jag?
Hej David!
Jo så är det säkert, det är en klok reflektion. Bilden av Stalin och alla diktatorer kan problematiseras. Det är naturligtvis inte så att en människa är 100% ond, sådana stereotyper finns bara i Hollywoodfilmer. Ryssland har länge gjort anspråk på rollen som stormakt. Så är det fortfarande och är inte bara en del av det kalla kriget. Stalin kan också ses som synnerligen produktiv och är drivande i industrialiseringen och utvecklingen av Ryssland som sedan fortsätter en bra bit efter hans död 1953. Utbildningsnivån ökade mm.
Med vänlig hälnsing Magnus